Kallt men riktigt bra backar och inte så mycket folk som man kunde tro under sportlovsveckan. De stora tar sig fram överallt och den lilla har börjat åka gröna backar själv. Tyvärr så är hon externt avig till skidskolefröken (“Gunnel-Sofie” eller nåt, folk har konstiga namn i Norge…) så det blir privatlektioner med mamma eller pappa istället. Men nästa år kommer vi vuxna kunna åka några skär på egen hand. Kanske…

När jag skriver detta så sitter jag gravt jet-laggad i ett Göteborg som hälsade mig välkommen genom att jag direkt utanför Landvetter plumsade i en halvmeter djup slaskgrop. Iskallt vatten trängde in i ben och märg i total kontrast till de senaste stekheta dagarna i Singapore.
Vistelsen inleddes med att ta tunnelbana och buss (problemfritt som allt annat i Singapore) till Singapore Zoo.

Utan att orda allt för mycket om djurparken så var den stor och välskött med stora hägn för djuren. Vissa djur, som orangutangerna får leva mer eller mindre fritt i parken och hoppar från träd till träd högt ovanför huvudet på en. Andra djur har mer traditionella hägn.
Det skall sägas att hur fint och bra allting är så är det tufft att gå kilometervis i 32 graders värme. Så efter att ha knallat runt mer än nog tog vi vår tillflykt till köpcentrumen på Orchad Road.
Nästa dag gick vi ner till hamnen och spanade in Marina Bay Sands, hotellet som har en båt på toppen.
Båten är dessutom utrustad med pool, barer och restauranger. Nästa gång så skall vi bo där… nästa gång…
Annars var huvudattraktionen för dagen Gardens by the Bay.
Singapores svar på Botaniska i Göteborg med världens största inomhusvattenfall.
Samt de välkända superträden som blandar konst och arkitektur med frodig grönska. På kvällen genomförs en ljud- och ljusshow som var riktigt imponerande där “träden” blinkar i takt till mordern kinesisk musik.
Som Måns sa efter den 15 minuter långa föreställningen var slut: “Jag glömde nästan bort att andas för jag bara stod och gapade för det var så bra!”
Därmed konkluderas semestern för denna gång. Imorgon är det dags för allvaret igen!

Efter mycket tjat från ungarna så föll jag till föga och åkte återigen på en resa till den helt galna ormshowen i Klong Nin. Han visade som vanligt upp en mängd giftiga ormar och hur man kunde leka med dem om man inte hade vettet i behåll.

Både Måns och Alma kan nu stoltsera med att ha klappat en livs levande kobra med gaddar och gift intakt. Man kunde även klappa icke giftiga ormar, något som var mycket uppskattat hos de små (jag var inte fullt så imponerad).

Det var ju samma kille som under förra resan hade en 4,5m dräktig kungskobra i hägn. På frågan vad han skulle göra med ungarna så skulle han dumpa dem i skogen bakom sitt hus (med gott om grannar runt om). Nu frågade jag hur det blev med den saken, och visst hade han gjort det! “De smiter ju ut genom nätet i buren annars!” Fullständigt logiskt med en Thailändares sätt att se på saken. Jag fick dock inte veta hur många av hans grannar som strukit med de senaste året men eftersom han också jobbar som ormfångare på ön så är väl cirkeln så att säga sluten. Ormshowen är numera bara ett deltidsjobb för honom, mesta tiden går åt till att samla in giftormar från de olika hotellen på Koh Lanta. Kobran överst på sidan hade han tydligen plockat i resorten bredvid vårt hus i november… Mysigt är bara förnamnet.
Dock så lyste den stora kungskobran med sin frånvaro under vårt besök och var ersatt av två nya förmågor, varav den ena han plockat upp i en bungalow där ett tyskt par firade sin semester.

På frågan vad som hade hänt med “mamma-kungskobra” så hade tydligen fodervärden glömt (inte vågat – min tolkning) att mata den när han var bortrest en månad. Så den dog helt enkelt av svält. Också detta helt logiskt från ett Thailandsperspektiv…

Därmed så var dagarna på Koh Lanta till ända och det har gått ruskigt fort. Man hamnar snabbt i “Thailands-lunken” där dagarna bara går utan att göra mer speciellt än att bygga sandslott och leka med ungarna i havet eller poolen. Vardagen i Sverige känns långt borta…
Men, allt har ett slut och så även denna resa. Imorgon drar vi vidare med båten till Ao Nang för att på torsdag flyga till Singapore. Natten mot måndag drar vi sedan vidare tillbaka till Sverige och förhoppningsvis våren (host, host, inte så troligt)!

Häromdagen åkte jag och de stora barnen till Koh Rokk för att snorkla. Dvs, istället för att tillbringa hela dagen i vattnet vid stranden så åkte vi speedboat i en timme för att tillbringa hela dagen i vattnet vid korallreven. Det blev en mycket trevlig dag med massor av fisk. Måns är väldigt intresserad av det marina livet, vad de heter, deras dykartecken (tre fingrar på armen = Barracuda, handen som en fena i pannan = Haj, handen som en pistol med avtryckare = Tryckarfisk osv.)

Alma fixade snorklingen i vågorna riktigt bra även om det var lite långt att dyka ned tre meter till botten för att spana in “julgranarna” (ringmaskar som bor i korallen).

Det var soligt och fint som det brukar fast något blåsigt varför det var rätt så stora vågor. Resan tillbaka till Koh Lanta med speedboaten blev rätt så skuttig…till nöje för vissa (Måns och Alma) men inte för andra (den kinesiske pojken som spydde konstant i 60 minuter).

För att fortsätta på vattentemat drog jag igår ut och dök på ett vrak som ligger utanför Phi-Phi islands.

En mycket trevlig upplevelse med mängder av makrillfiskar (Trevallies), drakfiskar (Lionfish) och annat smått och gott.
Idag har vi en “stannahemmadag” där tjejerna slöar och Måns jobbar med den ambitiösa läxa som hans snälla fröken skickade med honom. Nu återstår några ytterligare dagar av bad och plask innan vi intar Singapore!

Var den dom som ungarna gav för den 22dre december 2015.
Vi inledde dagen med att hoppa in vår hyrda Toyota (enligt spec automatväxlad och med fyrhjulsdrift, inget av detta var sant). Det är något utmanande att köra bil i Thailand.
1. Vänstertrafik. Allt sitter på “fel” sida, tom blinkersspaken sitter fel.
2. Intensiteten i trafiken kan stundtals vara något svettig (och då har Koh Lanta väldigt lite trafik relativt sett), att bli omkörd av motorcyklar på båda sidor samtidigt är inte helt ovanligt och väldigt få kör med hjälm (trots att det faktiskt är lag på det). Lägger man då till en fru som hela tiden klagar att man kör för långt ut till kanten så resulterar varje resa i svettiga armhålor trots AC på full effekt. Hastigheterna blir dock aldrig svindlande (max 60 km/h) och gott och väl två tredjedelar av ungarna sitter fastspända enligt svensk standard.

Därefter gick resan söderut på Koh Lanta, först mot Klong Kong där vi gick en sväng på stranden och samlade snäckor (ungarna ville inte posera så det blev inga bilder, men det var fint!).

Därefter begav vi oss till Klong Lark, fin-fin paradisstrand på södra delen av ön för några timmars bad och lek i vågorna.

När vi badat oss trötta och fyllt magarna med Thaimat (vuxna) och friterade diverse (ungarna) tog vi oss in i nationalparken på sydspetsen.

Här fanns det gott om tjuvaktiga apor och man utrustade sig med var sin kokosnöt för att kunna driva dem på flykt om de blev för närgångna (jag lovade Meja att inte kasta kokosnötterna i huvudet på aporna, bara på rumpan, hon var lite orolig för dem).

Apa på flykt, kokosnöt utanför bild…
Kvällen avslutades “hemma” på Klong Dao stranden där de vuxna fick en drink hos “Indianen” samtidigt som barnen badade som tokar i det ljumna vattnet.


En jäkligt bra dag alltså, kanske den bästa dagen, hittills iallafall…

Igår var det premiär för dykningen på denna resa. Måns fullföljde “Discover Scuba Diving”, något som man måste vara 10år för att genomgå, tur då att han fyllde år dagen före!
Första försöket var utmanade med höga vågor och tappade fenor (instruktören hittade dem på 18m djup) men efter att ha valt en lite mindre skumpig plats för dyk nummer två och tre gick det utmärkt och Måns får nu med instruktör dyka till 12m djup. Tror ni han var lycklig?

För min egen del så blev det tre trevliga dyk i fisksoppan med gott om Barracudor, Muränor, Drakfiskar och en del annat smått och gott.

Fint var det iallafall! Idag är Tilda ute och gör samma sak och dagen före dopparedagen skall undertecknad ut på vrakdykning.

Hurra, hurra, hurra, hurra!
Tänk nu att det var tio år sedan denna bokmal damp ner i våra liv!

Han var rätt liten och ynklig den där kalla decembernatten.

Dagen inleddes som sig bör med att Måns “väcktes” med sång och presenter. Därefter har vi spenderat större delen av dagen på stranden med avbrott för lunch där Måns fick stuvade makaroner och korv (smakade inte som pappas). Under eftermiddagen blev det lite tårt-fika som föll ungarna mer i smaken.

Ikväll har Måns valt indisk mat till middag, allt för att ladda inför den spännande morgondagen…

Nu är vi på plats och installerade på Koh Lanta och har redan kommit in i rutinerna (stranden på förmiddagen, lunch på densamma och avsluta dagen med att bada av sanden i poolen).

Egentligen så finns inte så mycket mer att säga. Jo, huset är ok, lagom med utrymme och fint pyntat av ägarna.

Alla mår såklart kalas och det är väl egentligen bara Meja som inte ligger större delen av dagen i vattnet. Hon har en hel del respekt för vatten och är som tuffast i barnpoolen.

Imorgon blir det av på den obligatoriska elefanttidningen, hade det inte varit för ungarna (nåja) så hade vi nog skippat det men vi skall iallafall ta en kort tur.
Därefter är det Måns födelsedag och dagen därefter är det dags för Måns att inkassera sin födelsedagspresent: Att dyka på riktigt! Han är rejält så peppad inför att hänga med på dykbåten och dyka bland hajar och koraller. Mer om det senare…

Det är lite, lite synd om Meja nu. Kopporna kliar och det är så svårt att låta bli trots tjat.

Nu börjar geggamojasäsongen!