Efter att ha badat sig mätta under förmiddagen drog vi till Everglades för att spana in lite djurliv.
Det regnade (såklart) men det gjorde inte så mycket. Vi åkte runt med ett tåg med en i sedvanlig ordning otroligt charmant och påläst guide. Naturen och naturlivet var verkligen häftigt och definitivt något som skulle vara värt en återresa.

Efter regn kommer regnbåge.

Den stora begärelsen i Everglades är såklart alligatorerna. Vi hade turen att se ett halvdussin varav denna knorrhane som låg och hade det gött en meter från vägen.

Därefter åkte vi tillbaka till Miami och tjejerna avslutade dagen med ett kvällsdopp på hotellets takpool.

Imorgon bär det av tillbaka hem till varma Sverige. Det har varit en rejält maxad resa, en gräddbakelse med extra allt med 21 övernattningar på 15 olika hotell. Vissa tuffa prioriteringar har fått göras (tex att inte vara längre i Florida, värt en egen resa) men som helhet blev det en bra genomsusning av östkusten och ett bra generalrep inför nästa roadtrip… när det nu blir :-).
Over and out from Miami, Florida.

Så anlände vi slutligen till resans slutmål; Miami!
Vi inledde med att besöka Sawgrass Mall i norra utkanten av Miami. Ytterligare ett sådant där herrejösses-köpcenter där man kan gå i veckor och shoppa. Därefter drog vi genom sedvanliga åskskurar (är det någonsin fint väder i Florida? North Carolina hade extremt mycket bättre väder!) till vårt hotell på South Beach.
Sägas bör att det latinska inslaget i Florida är extremt mycket tydligare än tidigare under resan. På Sawgrass var tom de flesta skyltarna i butikerna på både engelska och spanska. Så matutbudet på South Beach är mycket fokuserat på Mexiko och Kuba. Vi valde idag Mexiko, kanske delvis på grund av namnet “Alma Mexicana” (samt betyget 4,5 på Yelp).

På denna restaurang levererades det extremt god mexikansk mat i överflöd och vi närmast rullade ut ur lokalen ner mot stranden för lite bad i solnedgången.
Miami levererar! Trots lite halvdassigt väder…

Vädret i norra Florida har varit rätt så stökigt med massiva regn och kraftiga vindar. Resan från Jekyll Island till Cape Canveral tog sin lilla tid då motorvägen sköljdes över av regn av rent bibliska proportioner. Det har heller inte varit de där 10 minuters skurarna som folk pratar om är vanliga i Florida på sommaren utan skyfall under flera timmar i sträck. Efter ankomst till hotellet på CC igår så tillbringade ungarna till sin stora glädje 2h i poolen i piskande ösregn och mullrande åska.
Idag har man dock sett solen och vi har tillbringat dagen på Kennedy Space Center, pappa-nördarnas paradis.

Vad gör man då på Kennedy Space Center? Jo, fullkomligt drunknar i härlig amerikansk nationalromantisk rymdfarar-porr!
Det finns raketer överallt!

Rymdfärjorna är de speciellt stolta över och rymdfärjan Atlantis hänger från taket i en av de stora utställningshallarna.

Självfallet får man prova att spaka själv i diverse modeller och simulatorer något som alla gillar!

Det finns hur mycket som helst att göra och vi täckte väl en tredjedel eller något under vår dag. Man fick bland annat ta en busstur ut bland de uppskjutningsramper som används just nu av NASA, SpaceX, Boeing mfl. SpaceX sköt ju upp en Falcon 9 dagen innan vi kom som vi tyvärr missade, denna uppskjutning vad dock inte öppen för allmänheten. Alla anläggningar är verkligen enorma och vansinnigt intressanta att se i verkligheten (med något undantag, Meja sov i mitt knä under turen).
Stor uppmärksamhet ägnas åt Apolloprogrammet där man har en fullstor 110m lång Saturn V raket hängandes i taket. Sjukt imponerande för en rymdnörd.

Allt som allt var det en mycket trevlig dag och något som rekommenderas till alla som har vägarna förbi.

Det blev en ganska kort och behaglig körning till Savannah men det blev inte någon stad överhuvudtaget. Tangiers Outlet lockade mer med shopping. Vi har länge varit på jakt efter en sån där parmesanrivare med vev som de har på restauranger och på Tangers så fyndade vi en för $6! Den heter “Rotary Cheese Grater” för övrigt.

Sen blev det såklart det gamla vanliga i form av träningskläder, skor etc. Allt till helt ok priser även med tanke på att den svenska kronan knappt är värd ett ruttet lingon.
Därefter drog vi direkt vidare till vårt mål, Jekyll Island. Detta place är något av en kombination av gated resort område och naturreservat. Det är alltså en blandning av resorts med allt vad det innebär och natursköna stränder med fågel/sköldpadds/gudvetvad-skyddsområde. Vi besökte bland annat öns sköldpaddssjukhus där sköldpaddor som av någon anledning inte klarat sig i naturen får vård för senare utplantering. Vanligast är att de har fått rejält med påväxt på skölden och helt enkelt behöver en rejäl rengöring för att vara operativa igen.

En patient kikar upp ur sjukhusbadet.

Småttingarna märks tydligt upp innan de placeras ut igen.

Övriga patienter, ingen fick dock långvarig vård.

Stränderna på Jekyll Island är vad jag skulle kalla för naturstränder. Ingen badvakt, ingen glassvagn men det är USA så självfallet finns det alltid parkeringsplats och toaletter på gångavstånd.

Driftwood Beach. Tjusigt.

Matilda mitt i kaoset på södra stranden på Jekyll Island.

Vi har det mysigt på Jekyll Island men imorgon blir det Florida för hela slanten med Cape Canaveral.

Vi spenderade två dagar vid Shell Island utanför Wilmington, North Carolina. Ett speciellt ställe. Stranden är milsvid med fin, nästan mjölig sand pepprad med snäckskal (därav namnet) och vattnet är nästan onaturligt varmt (28,5 grader). Däremot så är det ganska glest med folk och det finns heller inte några kiosker, restauranger eller liknande som i Rehoboth beach. Någon glass blev det alltså inte (det hade krävt att man satte sig i bilen och körde den dryga halvmilen in till stan, vilket var uteslutet). Men, jäklar vilka häftiga vågor det var!

Shell Island Beach

Nästa anhalt blev Charleston, North Carolina.

Charleston är en stad fylld med massor av inbördeskrigshistoria men helt ärligt så var detta inte särskilt intressant. Vi gick några varv på huvudgatan, Kings Street och spanade in (utan inbördes ordning); Gamla hus, dyra bilar och rika människor. Åtminstone där vi var var det ganska turistigt och skilde sig inte från liknande mysiga/charmiga/pittoreska städer vi varit i tidigare. Det blev ett pit-stop helt enkelt.
Däremot hände något mycket mera intressant på plats, ni kan inte ana vad som hände senare (clickbait).
Meja tappade sin första tand!
Och med “tappa” menar vi att jag med viss övertalan fick äran att dra ut den där tanden som satt som en nedfälld vindbrygga i munnen på henne. Fast det gjorde ju lite ont. Och så kom det blod. Så man blev lite ledsen.

Mamma tröstar

Men allt var förlåtet med en glass!

Imorgon, 20/7 åker vi till Savannah, Georgia och därefter vidare till St Simons Island i samma delstat där vi skall stanna i två dagar och bada. Därefter väntar Florida!

Efter att ha lämnat Washington DC bakom oss drog vi västerut, mot Shenandoah och Virginia. Trafiken glesnade och vägarna blev smalare.

Shenandoah är ett naturreservat i Virginia i bergskedjan Blue Ridge Mountains.

Det fina med Shenandoah är att man kan köra igenom hela området med stopp för att vandra, fiska, kolla på utsikten eller vad man nu vill göra.
Vi gick två kortare turer på ca 2km vardera och fick se rådjur och mängder av diverse smågnagare. Det var otroligt vackert och ganska varmt. Åskan mullrade hela tiden i bakgrunden men vi slapp större mängder på oss.

Tjusigt vattenfall, sånt som man ser i Shenandoah.

Efter att ha gått oss trötta begav vi oss till Culpeper, VA där vi hade hyrt ett par rum i ett ganska så häftigt hus.

Det går alldeles utmärkt att läsa bok i soffan i vardagsrummet.

Typ som Airbnb fast via Booking.com.
Vi käkade kvällsmat på lokalt hak i Culpeper.

Smokey Ribs och massor med smarriga såser. Galet gott!

Meja hällde ut maten i sitt knä, blev något helt vansinnigt kladdig, fast inte var hon ledsen för det.

Imorgon skall vi köra 60 mil till Wrightsville Beach, NC där vi skall bada och sola i två dagar.

När vi körde in mot Washington DC så möttes vi av ett klientel som vi inte mött tidigare; De zombieaktiga uteliggarna som tigger pengar vid vägkanten/rödljus alt vill tvätta vindrutan för någon dollar. Vi kände direkt att Washington inte var så skenbart tryggt och säkert som New York var samt att hela klumpen av förort kändes något mer “ruff”. Dock, skall det sägas att frun hade bokat ett bra hotell i centrala Washington, Pennsylvania Ave 2200 (Trupan bor på 1600) och även om det låg uteliggare i parken nedanför hotellet så kändes det inte särskilt otryggt.
Vi inledde söndagen med en kort löptur till vita huset.

Det var varmt, därav den något fåraktiga minen.
Efter att ha utfodrat ungarna samt låtit dem leka av sig i hotellets pool begav vi oss ner på stan. Det första som man kan konstatera är att vita huset är extremt mycket mindre i verkligheten än vad som syns på bild. Det andra är att stan är märkligt kompakt. Det går liksom att gå överallt, om man med överallt menar redan nämnda hus, Kapitolium, Washingtonmonmumentet etc.

Det var dock varmt varför väl valda delar av familjen inte uppskattade promenaden.

Fast det är ju då man går och köper glass, även om den kostar $3 stycket.
Allt handlar väl lite också om hur roligt man gör sig…

Det kändes kanske inte som att just den bilden aldrig tagits tidigare.
Efter att ha knallat runt i Washington några timmar i 34 graders värme var det skönt att hoppa in i bilen igen och dra på AC’n på fullt. Nästa anhalt var att bota Mejas rädsla för kyrkogårdar och var då ett bättre ställe att göra det på än världens största; Arlington Cemetery!

En otroligt stor och mäktig plats, dock så är det frågan om Meja blev botad…

Efter träningspasset i Philadelphia drog vi ut österut, mot Delaware och Rehoboth beach för lite beachliv. Rehoboth har superfina stränder och beskrivs som en “lite mysig kuststad”. Dock skall man komma ihåg att detta är USA så infarten till stan är fyra filer i varje riktning och malls och snabbmatsrestauranger i säkert tre kilometer innan strandstaden börjar.
Stranden var kanonfin och vågorna var tillräckligt stora för att bryta både nackar och ben om man inte var försiktig (det lugnade sig lite senare så att Tilda och Meja vågade sig i).

Snart dags för bad!

Det skall direkt sägas att det blev extremt mycket mer folk på stranden senare under dagen, självklart komplett med sedvanligt trafikkaos. Det finns vansinnigt mycket bilar i den här staden, eller ja, det här landet.
Rehoboth har en mycket mysig strandpromenad med massor av små butiker, restauranger och tom ett litet tivoli.

Även den här bilden togs tidigt på morgonen.

Ungarna spanade såklart in glasskiosken med 100(!) olika glassmaker.

Jag tog smaken “Muddy Sneakers”, smakade varken “Muddy” eller dojjor, lite besviken faktiskt….
Efter att ha grillat oss kräftröda drog vi vidare till Washington DC, mer om detta i en senare uppdatering.

Andra dagen i NYC inleddes med att smaska i sig doughnuts och kaffe på lokalt hak på Upper East Side. Gott och inte alltför dyrt men man får gå många kilometer för att bränna dessa megamackor…

Därefter tog vi oss söderut med tunnelbanan till Battery Park och de faktiskt helt makalösa köerna för att ta sig ut till Liberty Island. Med tanke på att det var rätt varmt så ifrågasatte åtminstone jag det vettiga i att köa i en timme men väl på plats så insåg man att det var värt det.

Efter att ha hängt en stund med frihetsgudinnan så tog vi oss tillbaka till stan, shoppade lite, spanade in One Freedom Tower och Flatiron Building.

Dagen avslutades med middags-shake från ShakeShack.

Dubbla shakes i Upper East

Dagen efter, den 13/7 hoppade vi in i bilen och tröskade söderut till Philadelphia. Målet var Philadelphia Art Museum som inte bara är ett alldeles makalöst konstmuseum utan också skådeplatsen för den där berömda scenen från Rocky (ettan, inte fyran).

Philadelphia Museum of Art. Pampigt som attans.

Sylvester Stallone springer alltså iförda väldigt tjocka (och troligen illaluktande) bomullsträningskläder upp för trapporna till museet ackompanjerad av “Gonna Fly Now”. Detta har nu resulterat i att Rocky står staty vid museets entre samt att tjogvis av turister varje dag rusar upp för trapporna. Vi var inte sämre än att göra det samma…

Efter ca fem timmars intensiv körning från Cape Cod anlände vi då till NYC och Manhattan. Att köra på Manhattan var ungefär som förväntat, det gäller att inte fega… men det gick bra!
Det är något speciellt att köra in mot Manhattan med skyskrapor och en miljon bilar.

Svårt sammanbiten…

Vi bor på Hotel Wales på Madison Av, 92dra gatan ett stenkast från Central Park. Fint skall det vara. Toaletten på rummet är så fin att man nästan inte vågar använda den.

Väl på plats lyckades vi med konststycket att med några dollar som bidrag få dörrvakten att hitta en parkering på gatan istället för i Hotellets garage, vips så sparade vi $60! Per dag! Parkering på Manhattan är inte dyrt, det är helt jäkla överjordiskt galet dyrt.
Eftersom vi bara stannar två dagar så är planen att diska av de främsta sevärdheterna så att barnen har sett dem. Vi började med Top of The Rock, högst upp i Rockefeller Center.

En glad familj, fast det är liiite för varmt, ca 33 grader.

Ofta fotograferat men man blir liksom inte trött på utsikten.

Efter att ha käkat glass för $6 stycket gick vi också förbi Times Square för förhoppningsvis sista gången. Det är bara för galet där…

Måns står ut med alla turister

Efter en god natts sömn så inledde jag och Matilda dagen med att springa några varv runt Central Park Reservoir, en bra start! Eftersom frukosten på hotellet kostar $25 per person så blir det doughnuts och kaffe istället. Mer om detta senare…