…undrade Måns häromdagen. Det tog en stund innan jag insåg att han syftade på en trafikskylt.

Det är inte utan att man är lite avundsjuk över barns fria associationer, undrar när ens egen hjärna började mögla?

Idag var det påskfirande på dagis. Måns hade för länge sedan beställt att vara påskkärring.
Jag kan väl villigt erkänna att jag var sådär entusiastisk. Han brukar inte vilja klä ut sig när det kommer till kritan (Spindelmannendräkten undantagen), det är mer planerandet inför maskeraden som brukar vara roligt. Mycket riktigt så var förväntningarna inför vad det innebar att vara påskkärring inte helt i linje med verkligheten (trots visade kort på “riktiga” påskkärringar).
Sjalett på huvudet var inte att tänka på (vild panik utbröt) och fräknar i ansiktet gjorda med mammas smink (“meen pappa, smink är ju för tjejer!”) fastsattes under stor vånda. Trots detta så var han helt bestämd i att han skulle vara påskkärring, trots att jag säkert hundra gånger sa att han slapp om han inte ville. Jag säger då det…

Alma tyckte det var lite roligare och behöll sjaletten på när vi åkte och handlade, till de kompletteringshandlande pensionärernas (vad gör man av en burk kattmat och en rättika?) stora glädje.

Annars rullar dagarna med Alma på i strid ström. Ungen har börjat rätta in sig i ledet. Är glad och snäll på dagarna och sover gott på nätterna. Jag vet att jag kommer få äta upp detta men det går inte att låta bli…

Nu laddar vi inför storbesöket från Åstorp i påsk!

Klockan 21 på söndagskvällen så kom vi äntligen hem. Det var en rätt dryg resa men funkade på det hela bra. Tilda skuttade (japp!) iväg till jobbet och Måns sken som en sol när vi vandrade bort till dagis på måndagsmorgonen. Inte ens jag kunde sura eftersom vårvädret var alldeles ypperligt, solen har vi ju vant oss vid och tagit nästan för självklar…

Nu skall vi alla ställa om till vardag igen. Tilda till jobbet (blir nog inte så svårt), Måns till dagis (som han saknat, blir nog inte heller så svårt) och jag till livet som hemmapappa (ja, vi får väl se hur det blir).

Vi inledde dagen med att svulla i oss frukost på Starbucks (mycket uppskattat av framförallt Måns). Därefter tog vi en färja över till Hong Kong-ön för att med hjälp av den gamla (invigdes 1888) bergbanan ta oss upp till toppen av Victoria Peak. Utsikten är verkligen makalös!

Det har strulat med bloggandet på sistone. Av någon underlig anledning har jag inte kunnat logga in på bloggen, därför har det inte blivit några uppdateringar den senaste veckan. Jag har inte heller just nu återskapat de gamla blog-inläggen utan kommer att göra det i lugn och ro hemma i Sverige…

Vad har hänt sen sist då? Jo, just nu befinner vi oss med packade persedlar på Phuket och kommer imorgon att hoppa på flyget till Hong Kong.Vi var väl inte helt lyckliga av att återse Phuket, tyckte Koh Lanta var mycket trevligare.

Den senaste veckan har vi nämligen ägnat åt dykning, dykning och snorkling. Jag har hunnit ut på två turer med Lanta Divers och Tilda en.

Dessutom tog Tilda med Måns på snorklingsutflykt till Koh Rok härom dagen (lite för skumpigt med speedboat för Alma tyckte vi). Tyvärr så uppskattade Måns inte snorklingen speciellt mycket, inte ens när han fick mata fiskarna med brödbitar.

Förklaringen kom hemma; 40,2 graders feber. Efter en god natts sömn i AC’n var dock febern borta till nästa dag och Måns var tillbaka i sitt gamla vanliga, pigga, pratiga och busiga jag. Han har sedan dess behållt sin fina form och är riktigt på hugget!

När det gäller dykningen så har den bjudit på en hel del bra upplevelser. Platserna runt Koh Lanta är riktigt bra och vi harbland mycket annat sett sköldpaddor, bläckfisk, sjöhästar och haj.

Nu återstår som sagt bara ett resmål kvar och det är Hong Kong som vi flyger till imorgon bitti. Det skall bli riktigt kul, förhoppningsvis är det inte allt för kallt. Vi har hunnit med att vänja oss med 34 grader…
På lördag eftermiddag landar vi på Arlanda, misstänker att vi får vänja oss vid andra temperaturer då…

Idag åkte vi på en kort elefantsafari i djungeln. Det var riktigt roligt. Det inleddes med att vi fick bestiga var sin elefant och sen bar det iväg på en skumpig tur in i djungeln. Då och då stannade stannade vi till för att kolla på djur (såg ett par stora örnar bland annat) eller för att elefanterna skulle ta sig en mumsbit.

Efter själva turen fick vi mata elefanterna med bananer. Detta tyckte Måns var jättekul och Alma jätteläsigt (hon släppte aldrig bananen vilket resulterade i visst tumult).

Fler bilder finns i Thailandsalbumet.
Ikväll har vi återigen ätit på en av våra favoritrestauranger; Easy Bar. Det är inte bara deras generösa “Happy Hour” som uppskattas utan även att de har gott om leksaker för ungarna att storma runt med. Barnen blir glada, hungriga och väldigt sandiga.

Imorgon tar Tilda markservicen för då skall jag ut och dyka!!!

Är det något som det pratas om i Thailand så är det priser. “Vad betalade du för taxin?”, “Vad betalade du för massagen?”. Allt skall ju prutas och det finns bath att tjäna (en bath=22 öre). Man upptäcker att man själv dras in i det där. Häromdagen ledde detta till att jag fick gå från “stan”, Saladan som ligger ca 2,5km från vårt hotell istället för att åka taxi. Dispyten handlade helt enkelt om ca 10 bath och som smålänning får man ju inte ge sig… Sjukt när man tänker på det. Jag fick dock både motion och en fin bonn-bränna…
När prutningen går bättre så blir det i allafall åka av, till Måns stora förtjusning (föga förvånande).

För övrigt är läget riktigt bra. Spysjukorna har försvunnit *tar i trä* och ungarna är riktigt pigga och glada. Alma har samlat mod till sig och vågar sig iväg på lite utflykter några tiotal meter från huset och Måns är på ett sprudlande humör.

Under dagen åkte vi till stranden som ligger ett snäpp söder om vår strand, till Long Beach (karta). Denna strand är betydligt smalare än “vår” strand, Klong Dao men har å andra sidan gott om skugga. Vi föredrar dock Klong Dao eftersom den är mer långgrund och passar bättre för ungarna. Tilda och Måns köpte fina fotlänkar som de stolt visar upp…

Jag och Måns snorklade i “fisksörjan” på ett rev utanför Long Beach, något som var mycket uppskattat. Tanken är att vi skall ta en utflykt till ett riktigt snorkelställe, Koh Rok senare under veckan. Måns frågar konstant vart Nemo är så det är dags att visa upp ett riktigt korallrev!
Det får dock vänta några dagar, vi börjar på landbacken med en elefantsafari imorgon.

Ok, vi har börjat gilla Koh Lanta. På stället som vi stannar på är det fullt av folk som utnyttjar den svenska föräldraledigheten till max och stannar flera månader i Thailand när den svenska vintern är som surast. Vi har beslutat oss att förlänga vår vistelse på Lanta så vi kommer att vara här 18 dagar vilket rena juniortiden för de flesta som stannar minst två månader, gärna tre. Och varför inte? Det finns både dagis, skola, samma mat som hemma och svenska kompisar i överflöd så ungarna behöver inte gå miste om speciellt mycket.
Koh Lanta är annars stort så de som har letat sig hit behöver inte trängas. Ljusår från Phukets stoj och larm med försäljare i överflöd.

Annars är det inte så mycket nytt. Ungarna är fortfarande inte helt kuranta från sina spysjukor men hänger med bra för det. Måns spenderade säkert 5h i poolen idag.
Imorgon tänkte vi spexa till det med att åka in till “stan”, Saladan och se om det finns någon rolig shopping. Hotellet fixar taxi dit för 30 bath (ca 6kr).
Vi tar väl en solnedgångsbild på det tycker jag.

Dagen har varit lång. På morgonen beslutade vi oss för att åka in till sjukhus med våra skruttiga ungar. Måns kräkande hade inte gett upp trots krummelurpiller och Alma var inne på sitt fjärde dygn med 40 graders feber (39,9 för att vara exakt). Så, vi packade ihop och lämnade Railay i en longtail båt på morgonkvisten med kurs mot Krabi Town. Väl framme på sjukhuset fick vi lugnande råd från läkaren och nya krummlurkurer som skulle funka bättre än de övriga. När vi lämnade sjukhuset mådde båda barnen bra, utan att fått en enda krummelurtablett! Det var minst sagt en lättnad, dels att läkaren tyckte allt var relativt ok samt, kanske viktigare att ungarna var pigga och glada igen. Nästa steg var att ta färjan till Koh Lanta. Vi beslutade oss för att skippa Koh Jum i år. Dels för att ungarna inte var i toppform och troligen inte kommer att uppskatta en hydda utan AC med endast fläkt samt att beskedet från hotellet på Jum var att de för närvarande hade lite “problem” med både el och vattenförsörjning varför man inte skulle kunna garantera något sånt. Det kändes som att vi hade fått nog av strapatser och styrde kosan mot snälla, barnvänliga och svenskinvaderade Koh Lanta. Väl på plats vid färjeterminalen uppdagades det att färjan gått för flera timmar sedan… ok, no problems vi är i Thailand, såklart det finns alternativ! Vårt alternativ blev minibuss till samma kostnad som färjan och med samma restid. Helt ok!
Så, tre timmar senare befann vi oss på Koh Lanta (Yai) och en kvart senare invigde vi poolen som var full av lekande, gastande svenska ungar till Måns stora glädje (vi andra tyckte det var rätt kul också).
Southern Lanta Resort som vi nu befinner oss på ligger vid den norra stranden Khlong Dao. Stranden är långgrund och väl lämpad för småbarn och stora barn. Hela beachen omges av en svalt fläktande bris som är väl lämpad för alla med skandinaviskt ursprung och som tycker att 35 grader dag ut och in är lite väl mastigt.
Inga nya bilder idag, kommer inom kort. Må väl!