Tänkte försöka göra Sveriges största ö i sommar. När vi presenterade förslaget för Måns kom den kanske självklara frågan: “Är allt gott där?”
Självklart!

I helgen åkte vi tillsammans med Hörnquistarna till Legoland. Vädergudarna var sannerligen med oss, 25 grader och strålande sol bäddade för en bra vistelse i Billunds lekpark. Inte ens det faktum att vi fick stå 40 minuter i kö för att överhuvudtaget komma in i republiken(?) Lego vinklade mungiporna en endaste grad nedåt.

Väl inne på området konstaterade vi ganska snabbt att danskarna har lagt mer fokus på åkattraktioner än legobyggen. De “städer” som finns är dock tillräckligt stora för att man kan spendera dagar fångloendes på båtar som rör sig, lastbilar som går runt i synbart ändlösa loopar och Lego, Lego, Lego i massor.

Vi spenderade i sammanhanget modesta sex timmar inne på området innan vi drog oss tillbaka till stugbyn för att lägga dagens sista timmar på det enorma vattenlandet Lalandia. Där bjöds det på riktigt brutala vattenrutschkanor som nästan men bara nästan var otäcka på riktigt.

Måns har en släng av “spökkräksjuka”, dvs han kräks en gång, mår sen bra i 47,5 timme (dagis karantäntid vid misstänkt kräksjuka är 48h) för att sedan kräkas ytterligare en gång.
Så, oavsett om ungarna är sjuka på riktigt eller inte så måste man vara hemma med dem. Det behöver dock inte kännas som ett måste. Idag har vi kollat på film, lagat mat tillsammans (hemlagade köttbullar) samt äntligen fått lite nytta av västkuststormen: Flugit drake!
När det gäller kräks känns det ändå som att denna familj har fått sin ranson. Kom tex att tänka på denna lustiga bild från när Alma var sjuk i somras. En riktig actionbild, fångad med mobilkameran!

Den som gissar den återcirkulerade maten i kommentarsfältet kan vinna en grillkväll i Hisings-Backa!

I söndags åkte jag, Måns, Måns bästa kompis Jonathan med far till skogen utanför Uddelvalla för att åka Wakeboard. Låter det skumt? Kolla in wcpe.se! I skogen finns iallafall en damm med linbana som man åker efter. Grymt kul såklart!

Varken Måns eller Jonte var sådär jättesugna på att åka, framförallt för att de tyckte vattnet var lite kallt. Istället ägnade de sig åt att springa i skid- och skateboardramperna och hoppa studsmatta.

med uppdateringarna på denna sida nuförtiden. Vardagen tränger på och känns mindre intressant att blogga om. Noterbart är dock att undertiden som vardagen rusar på i supertakt så blir Alma större och större och sötare och sötare. Se bara på bilden nedan!

I nästa postning så kommer Måns att imitera Eric Saade…

Idag lämnade jag Dracula och Pippi Långstrump på dagis…

De sista dagarna i Lindvallen ägnades bland annat åt att introducera ett mycket viktigt begrepp för barnen: After ski! På klassiskt Lindvallen-manér var denna späckad med aktiviteter för barnen med både liveband (“Man-Boy” på blockflöjt!) och dans med snögubben Valle. Som tur var fanns det gott om öl för de vuxna att lugna nerverna med.

På Snötorget fanns en skridskobana där vi spelade hockey några eftermiddagar när man inte orkade åka mer skidor. Där fanns även möjlighet att för 30kr prova på att köra minisnöskoter. Måns plågade den stackars skotern för säkert det dubbla beloppet…

När de gröna backarna inte bjöd på fler utmaningar provade jag och Måns att åka i de större backarna med sele. Det var lite skakigt i början men gick ganska bra till slut. Framförallt fick Måns lära sig att byta gren, från störtlopp till storslalom med fina långa svängar. Jag fick lära mig smärtan av att ploga ner en hel backe med ett bojankare i störtloppställning framför mig.

Kort sagt, vi har haft en supervecka men vi får se om det blir Lindvallen även nästa år. Det har varit kanon för barnen men “vuxenbackarna” bjuder inte direkt på några större utmaningar.

Så var vi på plats i Lindvallen. Som den envåldshärskare jag är så är det nu pådyvlat att hela familjen skall lära sig och dessutom uppskatta skidåkning lika mycket som jag (dvs mycket)! Det har dock funnits ögonblick när jag tvivlat på om det skulle gå vägen. Måns kan vara rätt envis och Alma skall vi inte ens tala om. Så, det var med skakande knän som jag placerade Måns på rullbandet till grön-gröna backen i Lindvallens barnområde. Hur gick det då? Ett ord kan beskriva hela dagen: Succé! Ok, farsan kan inte lära Måns någonting (tycker Måns) men det gör ingenting när man kan lära sig bra på egen hand och det finns massor av söta skidlärartjejer som kan busa och coacha en! Inte ens när man vurpar så går mungiporna ner!

Om möjligt ännu mer överraskande var att Alma blev biten av skidåkningen. Till skillnad från Måns var hon totalt orädd och när jag försiktigt försökte bromsa hennes fart med staven så slog hon bara bort den: “Kan själv!” Hon har kanske ännu inte totalt rena carving-skär utan kör mest som en kanonkula ner för pisten men roligt har hon! Jag har ännu inte vågat låta henne åka knapplift själv men det är väl bara en tidsfråga…

Så, detta var första dagen och det bådar ju helt klart gott för att envåldshärskaren skall få sin vilja igenom. Se bara så glada de ser ut!

Så har vi börjat en ny omgång med VAB. I onsdags skickades båda ungarna hem med påstådd magsjuka (det var det inte) vilket innebar två dagars hemmavaro och idag är Alma hostig och förkyld. Vi fick alltså ungefär en månad av lugn och ro. Nu är det dock inga större problem. Alma är snäll och glad men det är ju något frusterande för fulltidsarbetande föräldrar. Farmor har lovat att hjälpa till och kommer och hälsar på imorgon. Så här glad blev Alma för det!

I helgen var vi på (skott)Kärra simhall och tränade lite mer på Måns simning. Han har ju tidigare kunnat simma bra under vatten. Denna gången bytte jag taktik och han fick simma så långt han kunde på det djupa om han bara stack upp huvudet och andades minst tre gånger. Det resulterade i nästan 10m långa simturer!

På söndagar går Måns numera på skridskoskola i Tuve ishall. Första besöket avhandlades häromdagen och var en jättesuccé!
Det började lite knaggligt men efter några vändor så gick det både att hålla balansen, ta några skär och inte minst att ta sig upp till stående efter en vurpa. Tänk den som hade den inlärningskurvan!

Mina Jofa från 1988 höll och gick att åka på trots rost och råttskit efter 23 års vila. Gubben på skridskorna var inte lika välbevarad utan har idag sveda i lårmuskulaturen…