Vår nya familjemedlem Sebbe anslöt härom veckan.

Som den 13 veckors kattunge han är så bidrar han till fart och fläkt i familjen, sprintar fram och tillbaka till synes utan riktning och mål. Han är extremt tillgiven och skall ha sällskap mest hela tiden, annars piper han. Lyckligtvis så sover han på nätterna så då är det iallafall lugnt.
Gammelkatten (5 år) Sune bryr sig inte så mycket om nytillskottet så det verkar också fungera bra (ta i trä’).

Lite snålt med uppdateringar men, tja, det händer kanske inte så mycket.
Men nu har det hänt lite saker. Vi har hämtat hem nya fartyget Cornelia. En Hanse 320, 32 fot eller 9,63m lång, 3,30m bred och med 1,90m djupgående.

Vi seglade på Kristihimmelfärdsdagen från Hunnebostrand.

Första steget blev att gå igenom Sotekanalen.

Barnen verkade tycka det var rätt kul.

Det finns en liten svängbro i mitten där man kan leka kapten och begära broöppning på VHF kanal 6 (även kolla att VHFen funkar) eller så gör man som de flesta, visar sig i kanalen så öppnar brovakten.

Därefter följde fyra timmar ganska odramatisk transport för motor (ingen vind, seglen var uppe under en halvtimme, max!).
Ungarna turades om att styra.

Därefter siktades Gullholmen samtidigt som åskmolnen började samla ihop sig.

Därför åkte sittbrunnstältet på direkt vid ankomst.
Det är också sjukt viktigt att koppla in landströmmen så att alla mobiler kan laddas… Väl under kvällen och natten åskade det närmast på ett tropiskt maner med blixt och knall tätt, tätt intill. Självfallet hade vi parkerat båten vid en mycket större båt så att vår lilla mast alltid förlorade i blixtarnas kamp.

Vi hade också turen att träffa lite kompisar på Gullholmen, trevligt.
Under fredagen var det dags för nästa tur, ca 20NM från Gullholmen till Dyrön. Denna dag bjöd på varierat väder (dock ingen vind idag heller) med mulet, hotande regn samt rena sommartemperaturerna. Det var mer klädbyten än under mello…
När man tyckte det var för tråkigt att styra eller sitta och käka kakor i sittbrunnen så spelade ungarna kort i ruffen.

Innan vi passerade in i Kyrkesund så stannade vi i Ängeviken och brassade på käk och käkade glass.

Kyrkesund bjöd på fin-fin bohusläns-porr med små röda fiskarbodar och jätteschabrak till hus som kostar mer än vad en vanlig människa tjänar under en livstid. Allt passeras såklart på armlängs avstånd.

När vi började närma oss Dyrön började det mörkna betänkligt igen och ute på öppet vatten såg vi en hel del blixtar slå ner på öarna runt omkring oss. Endast Åstol verkade klara sig, Peter Harryson är ju som bekant bara 170 cm lång.
Väl på plats i hamnen så började det återigen regna men det hindrade ju inte ungarna från att inkräva den glass som hade utlovats under resan. Så självklart blev det glass på “Linas brygga” i hällregn.

Efter hand så lättade regnet och föräldrarna kunde ta en promenad runt ön som erbjuder rätt så spektakulära vyer över skärgården, tex Åstol nedan.

Väl tillbaka så ville ungarna bada, och självfallet så skall man bada! Även om det då var 11 grader i vattnet vilket visade sig vara rätt smärtsamt. Till protokollet kan föras att Måns och Alma doppade sig (Alma flertalet gånger, ingen är förvånad) medan Meja skyllde på “äckligt sjögräs”.

På lördags morgon (2021-04-15) avreste vi från Dyrön i ösregn och rakt ostlig vind 8m/s, den vind som södra hamnen är känslig för. Detta tydliggjordes under natten som bjöd på en rätt skumpig sömn.
De 25NM till Näsets hamn avlöpte i oavbrutet regn där föräldrarna turades om att styra (fortfarande för motor, vinden rakt i näsan hela vägen) medan den andre tinade/torkade upp i ruffen. En Eberspächer-värmare är grymt bra att ha, 22grader och kruttort i båten samtidigt som det var 8grader och spöregn för den stackars saten som stod vid rodret.
Ankomsten till Näsets hamn anlöpte utan större messyrer mer än att vi hade glömt bort vilken båtplats vi hade, så vi fick öva tillgörning en extra gång… Dock, vår resa att bli “båtfolk” på riktigt är definitivt startad.
Finns det någon som inte tror att den här galanta damen inte är en seglare?!

Vi tog en tur på Bohusleden, en övernattning i tält med en promenad (8km) runt Store Väktor.
Så, vi körde så långt in i Svartedalen vi kunde med bilen, satte upp tältet 500m från parkeringsplatsen och vandrade med lätt packning runt sjön. Ganska bekvämt och definitivt barnvänligt.

Bilden ljuger inte så farligt, det var en del gnäll “När är vi fraaaammmeeee?!” men mindre än vad som förväntades. Att man kunde plocka blåbär i massor hjälpte till en del att hålla humöret uppe.

Det är fint i skogen.

Det har räknats ned under en månad nu; “Pappa, vet du att det är 29 dagar tills jag fyller år!?” osv ett par gånger dagligen så att säkert ingen missar att den 30:de, då gäller det!
Så dagen kom med ett Jippeee!

Som alltid förundras man över hur tiden går, det var alltså nu åtta år sedan jag nästan i stressen glömde den höggravida Tilda hemma när vi skulle åka till förlossningen…

Idag drog vi ut med båten S/S Elle, alltså vår Maxi Magic. Tanken var att runda Vrångö men vinden var lite svag och då temperaturen kröp upp mot 31 grader ville alla bada istället.

Alla badade från båten och de hugade kunde simma de ca 100m in till Klockeskär där man kunde knalla runt på solbrända klippor och se skarvarna ge sig av mot horisonten.
På vägen hem mot Näsets båthamn fick alla som ville “åka tamp” efter båten.

En liten film från Askimsviken som man kan kolla på när vintern känns kall…

Nu befinner vi oss på Pulahalvön och den lilla orten Pomer. Vi ägnar oss åt så kallad “Glamping” eller “Glamourous Camping” vilket betyder att man bor i tält av denna typ.

Varje tält har alla bekvämligheter som man kan behöva, toa, dusch, fullt utrustat kök samt såklart AC (det blir rätt varmt i tältet annars). I anslutning till området finns en stor strand (sten, vad annars) samt ett flertal restauranger, Spa mm. Riktigt trevligt att campa med andra ord.
Igår var vi på utflykt till naturreservatet Kamenjak på sydspetsen för lite vandring längs den otroligt häftiga kusten.

Vi hoppade från klipporna och snorklade in i en grotta i det ljusgröna vattnet.

Om en liten stund är det dags för att bada i badtunna så att man är riktigt ren inför hemresan imorgon.

Efter en ganska händelselös resa från Wels, Österrike så anlände vi så till Zadar, Kroatien där vi är inkvarterade i en lägenhet ca 1km från stadens centrum.

Vi spanade såklart på den rätt så häftiga vattenorgeln som efter dess byggnation 2005 nog är Zadars mest kända sevärdhet.

Vädret har varit något opålitligt och det är först under de senaste dagarna som det varit soligt. Dag två bjöd på åskoväder av bästa klass med ett tiotal mm regn på någon timme.
Men på det stora hela har det varit hyfsat. Under onsdagen valde vi att resa några mil söderut till marknaden vid Karlovac där man kan köpa allt konstigt krimskrams som finns samt såklart en rejäl kreatursmarknad om man skulle vilja ta med sig några hönor hem till Sverige.

Vi kom nog lite för tidigt för kommersen hade inte riktigt dragit igång och vi landade inget roligare än en vattenmelon.
Därefter begav vi oss till vattenfallen vid Roski Slap (som ärligt talat mest låter som ett pennalistiskt drinkarspel). Här bjöds det på betydligt tjusigare vyer.

Det bjöds även på lite bad.

Efter denna utflykt så har vistelsen framförallt handlat om att bada. Vi bränner runt till nya stränder varje dag, oftast steniga sådana så strandspadarna har lämnats orörda.

På lördag drar vi till Pula för att gissa vad?! Bada!

Fri fart på Autobahn!? Pytsan! Med tanke på mängden vägarbeten mellan Berlin i norr och Wels (Österrike) i söder så fanns det i stort sett inga möjligheter alls för Telsan att få sträcka på benen. Superchargers ligger så pass tätt i Europa att man inte behöver ha någon “Range anxiety” trots tung gasfot. Men det funkar ju att glida också…
Målet för dagen var metropolen Wels i Österrike, noga utvalt då den låg på rutten mellan Tesla Superchargers och hade ett alldeles utmärkt hotell med inbyggd ölstuga.

Rummen gick i klassisk stil med tjocka heltäckningsmattor och fönster med rejäl spröjs. Dock så var det ölstugan som stal showen med en otroligt fin lummig innergård, komplett med vinrankor som klättrade på väggarna och mörkt skummigt öl i sejdeln.

Maten gick inte av hackor heller, jag beställde en “Jägartallrik”, jägarna måste vara jäkla hungriga…

Efter en god natts sömn i lagom hårda sängar var det nu dags för sista skuttet över bergen, genom Slovakien vidare till Kroatien!

Så var sommarens roadtrip i “Sommarbilen” igång!
Jag har ju hyrt en Tesla Model S 85D för att via diverse stopp bränna ner till Kroatien med familjen.
Att resa med en elbil och behöva stanna för att ladda är rätt jobbigt, man behöver ha koll på vart man skall ladda med diverse appar och ganska ofta så funkar inte laddstationerna eller så finns bara långsamladdning (växelström) tillgängligt vilket gör pauserna plågsamt långsamma. Att resa med Tesla däremot är inget annat än odramatiskt och väldigt bekvämt. Man pillar in adressen i navigatorn och sen berättar bilen på vilka av Teslas SuperChargers man skall stanna och hur länge (10-40 minuter per stopp).

Man skall dock vara medveten att även om det är en no-brainer att ladda en Tesla så blir det fler stopp än med en fossil-bil. Den bil som vi kört med klarar ca 38mil i motorvägshastighet på en laddning och då skall dessutom laddstationernas position timas så totalt Göteborg-Krotatien slutade det på 12 stopp totalt men då körde vi aldrig på marginalen.
Men nu började vi med ett stopp i Berlin.
Så på fredag 5/7 kl 08:15 rullade vi söderut för att med god marginal anlända till Gedser kl 15:00 för färjan som skulle ta oss till kontinenten.
Ca 20:00 rullade vi in till Berlin efter relativt händelselös körning men dock med förvånansvärt många vägarbeten, det var inte många mil som Teslan fick sträcka ut sig i sin prakt…
Morgonen därefter inleddes med som-sig-bör sightseeing i Berlin där alla viktiga platser diskades av i rask takt.


Det som ungarna tyckte var roligast var av någon abstrakt anledning monumentet över judeutrotelsen under andra världskriget, en plats som jag tyckte var fylld av andakt men som barnen såg som världens bästa labyrint och lekplats.

Efter en tung turistdag i Berlin gillade ungarna att bada loss på hotellet och efter det gav sig föräldrarna ut på en egen liten tur söderut för att spana på något så intressant som den “Internationella positivspelarfestivalen Berlin 2019”. En alldeles utmärkt liten festival där det bjöds på skönspelande positivspel, tyskt öl i plastmuggar och salta kringlor i överflöd.

Vi minskade nog medelåldern med ca 40 år och då var inte ens ungarna med…
Dagen efter var det dags att hoppa in i bilen igen och bege sig till Österrike!

Idag firar vi Meja som fyller 6 år!
Helt överraskande så väckte vi henne dvs numera en stor tjej!