Idag var hela Tilda och barnen på den årliga bjudbion med Semcon. Filmen denna gång var Piraterna och visades såklart i 3D. Nuförtiden behöver man alltså glasögon när man går på bio. Måns var van och fixade 3D-brillorna bra men Alma hade något sämre tålamod…
Som sig bör bjöds det på popcorn och de var slut lagom till filmen började.

är en bok av Stina Wrisén och är Almas favoritbok. Kortfattat synopsis är att det är två barn som skall sova över hos varandra för första gången. Det ena barnet (en snyftig kanin) pallar dock inte för trycket och vill åka hem. Scenen nedan utspelar sig när föräldrarna skall informeras om att kaninen vill åka hem…

Almas kommentar på påståendet att “..dom stora sover ju inte heller! Fast det är natt!”, var: “Nej, de leker ju! I sängen!”
Från barn och alkoholister får man höra sanningen…

Idag så åkte jag och ungarna till Batu Caves som är en hinduistisk helgedom norr om KL. Tilda bestämde sig för att åka på en magbaskelusk och låg opasslig med våtvarm handduk på pannan på sitt hotellrum (hon är återställd när detta skrivs). De fortfarande friska och starka tog lokaltrafiken ut till grottorna, först Monorail och sedan fjärrtåg. Resan är ju målet i sig!
Så efter ca 45 minuter och 15 kr fattigare klev vi av perrongen och började klättra de 272 stegen uppför berget.
Det var jobbigare än det kanske låter med 32 grader i luften och en närmst 100-procentig luftfuktighet så får man snart rejält vackra LP-skivor under armarna. För Almas del så var dessutom trappstegen närmast i knähöjd men hon knatade på bra!
Runt omkring oss skuttade mängder av apor på uppenbar jakt efter mat. Måns och jag tyckte det var roligt men man passar sig för att komma för nära. Deras huggtänder var inte att leka med och de borstar antagligen inte tänderna två gånger om dagen heller…
Alma tyckte dock att aporna var rejält obehagliga som ni kan se på filmen nedan.
[quicktime width=”640″ height=”360″]http://www.foung.com/wp-content/uploads/2012/03/Apan.mov[/quicktime]
Extra synd om henne eftersom hon också fick skäll av brorsan. Hennes favoritdjur var de duvor som häckade i grottorna och som såg både luggslitna och extremt pestsmittade ut. Ingen fick alltså klappa något djur på denna resa.
Väl uppe så insåg man att det var inte så mycket mer än en ganska stor grotta med allsköns hinduistiskt krimskrams så då tog vi tåget tillbaka till stan igen!
Detta blev den sista bloggposten från denna föräldraledighet! Imorgon lördag kl 23:59 går vårt plan tillbaka till Sverige och tre fjärdedelar av familjen längtar hem till blåbärsfil och kompisarna på fritids och dagis.

Efter en läskig flygresa där piloten avbröt första landningsförsöket i “palmträdshöjd” kom vi så till sist med svett i pannan (och ett spontant “jävlar” utbristet när piloten hårt, hårt landar planet på försökt nummer två) ett regnigt Kuala Lumpur. Vi huserar på ett hotell i Bukit Bentang som nöjes och shoppingområdet #1 i KL heter. Från hotellfönstret på åttonde våningen ser vi ett halvdussin shoppingcenter, vart och ett tillräckligt stort för att rymma Nordstan flera gånger om. Nordstan är ca 70 000m2 och Berjaya Times Square är över 700 000m2, dvs tio gånger så stort. Dessutom skall det enligt uppgift finnas ca 60 större köpcentra i stan. Det är kort sagt ett jäkla fokus på shopping i KL! Hamnar man i ett shoppingcenter med “normala” buiker, dvs inte Prada, Gucci, Rolex och de andra ställena som asiaterna verkar vara så förtjusta i är det dessutom billigt. Riktigt billigt! Märkeskläder och -skor kostar halva priset mot i Sverige, teknikprylar är minst 25% billigare än billigaste nätbutiken i Sverige (kopiorna är självklart ännu billigare), maten halva priset. En resa med
tunnelbana/monorail runt halva stan kostar ca 3kr, taxi några tior osv i all oändlighet. Det enda som e.g. är dyrt är öl, vin och sprit men även solen har sina fläckar…
Så, vi har självfallet spenderat en del tid i dessa shoppingcenter (och dess leksaksbutiker). Hittills är resultatet skor, solglasögon, kläder och leksaker.
Ett av de värsta/största som dessutom har blivit vår favorit; Berjaya Times Square har tom en fullstor berg och dalbana!

För att inte bara fastna i köphetsen så har vi valt att besöka några av “måstena” i KL. Det är relativt enkelt att transportera sig i KL. Det är som sagt var billigt men tunnelbanan och monorailen är också ganska heltäckande, så man behöver inte gå många meter i hettan från stationerna. Det enda kluriga är att lära sig att komma ihåg namnen på stationerna. Det blir många ramsor i huvudet innan namnen sitter!
Första besöket blev till de otroligt tjusiga “majskolvarna” Petronas Towers som tronar 452m över havet.
Nästa anhalt blev efter en kort tunnelbaneresa en annan hög byggnad; KL Tower som stoltserar med inte fullt så imponerande 421m över havet (nåja). Fördelen med denna byggnad är att man betydligt enklare kan åka upp i det (för att få tillgång till Petronas måste man stå i kö och biljetterna är starkt begränsade) och få en fin överblick över stan.
Väl uppe så kan man tex ta kort på… ta-dah! Petronas Towers. Ja, vi hade iallafall tur med vädret för utsikten var så bra den kunde bli i en stad som ligger som i en gryta inklämd mellan bergen som effektivt håller kvar avgaser och smog.
Det råder väl inget tvivel om att vi trivs i KL? Nu har vi två dagar kvar i stan innan det är dags att bege sig hem till Sverige igen. Dessa tänkte vi spendera i Batu Caves i ett lamt försök att vara lite kulturella igen (förevändningen till ungarna är att de skall få se apor) och därefter troligen lite, lite mer shopping.

Efter en ganska händelselös resa från Phi Phi kom vi så tillbaka till “civilisationen” på Phuket. Kamala som ligger strax norr om det allmänt stökiga Patong är extremt lugnt och de svenska barnfamiljerna är frekvent förekommande. Prismässigt så är det en smärre chock. En liten flaska vatten kostar i hotellets bar 60 Bath vilket är mer än tre gånger vad samma flaska kostar på tex Koh Lanta. Nåja, det finns alternativ till att handla på hotellet även om man har blivit snål som en Åstorpsbonde…
Bungalowen som vi tillbringar två nätter i ligger inbäddad i grönska och står på pålar.

Vi är väl skyddade mot eventuella överraskande flodvågor genom följande stolpe som står direkt utanför knuten. Man får intrycket att man skulle dött av skräck när larmet drar igång snarare än av drunkning om en naturkatastrof skulle inträffa…
Vi struntar i stranden denna gång. Beachen är fullkomligt belamrad med solstolar och försäljare och vi orkar helt enkelt inte. Man blir lite mätt på Thailand efter ett tag och Kamala innehåller gott om försäljare som ropar på svenska och som vill skaka hand. Näst intill vartannat hus inhyser en skräddare som säljer fula fyrkantiga kostymer och de övriga lokalerna erbjuder “best Thaimassage in Phuket”. Man skulle utan problem kunna få massage varje dag, året runt utan att behöva besöka samma ställe två gånger och då är Kamala en rätt liten ort… Turismen sätter sina spår, helt klart.
Så, till ungarnas stora glädje lägger vi därför den mesta tiden vid hotellets pool som är spatiös minst sagt.
Måns simmar numera helt obehindrat och behöver minimalt med “badvaktande” från föräldrarna. Alma hänger med bra med sina simpuffar och är helt orädd. Båda ligger timvis i vattnet tills de är alldeles skrumpna i skinnet…

Igår kom vi fram till Phi Phi öarna. Resan från Koh Lanta gick bra även om lastbilen som hämtade oss på hotellet var extremt sen. Därför körde han som en dåre med 12 personer på flaket, hade enormt mycket packning och dessutom en rullstol! Men vi hann och hade minst 25 sekunder till godo!
På båten blev Alma sjösjuk men som tur hade vi med oss sandleksakerna så hon fick kräkas i hinken. Hon kvicknade till ganska snabbt och är idag helt återställd.

Resorten som vi nu bor på; Paradise Pearl Bungalows är lyxig (och dyr!) med stora hus och högt i tak. Tyvärr är det ganska lyhört och vi har dessutom ett bygge precis utanför knuten. Vi lider dock inte mycket av detta eftersom vi som de flesta andra barnfamiljer är uppe med tuppen. Om andra lider av våra tidiga vanor är dock en annan fråga…

Klientelet på Phi Phi är ganska ungt och partysuget (och franskt!) varför vi är i stort sett helt ensamma vid frukosten kl 08:00.Super!
Vi bor vid en ganska liten (ca 500m lång) strand som heter Long Beach med krämig korallsand och en infernalisk trafik med tjocka turister och Longtails (rank lång båt med gräddvisp längst bak) i en enda sörja. Stranden är kantad av stenrev och det finns gott om snorkelplatser med bra “fisksoppa”.

Det enklaste sättet att ta sig till “vår beach” är med Longtail men det går också en liten stig genom djungeln som jag och Måns utforskade i eftermiddags.

Det tar ca 15minuter att i långsam takt gå genom djungeln till Phi Phi Town som innehåller allt man kan önska sig av restauranger, Billabongbutiker och bananapancakestånd. Dvs, samma saker som finns i tex Phuket eller vilken annan turistort som helst. Till Phi Phis fördel kan man dock säga att dess vindlande gränder är riktigt mysiga och priserna är, trots mängden turister inte helt orimliga.
Nu forsätter vi att slappa till måndag då vi tar färjan till Phuket för ett kort stopp innan shoppingen i Kuala Lumpur tar vid.

Idag åkte jag och Måns på den utlovade ormsafarin. Måns hade frågat före besöket om ormarna kunde bitas och om de var giftiga och jag hade med självklarhet svarat att “de har fått sina tänder bortdragna så det är ingen fara alls”. Så otroligt fel jag hade. Säkerhet visste man tidigare att det inte riktigt var Thailändarnas grej så egentligen var blev man inte förvånad att man på plats latjade runt med giftormar som med gift som “in two hours you dead!” eller “in one hour you dead”. Måns var dock helt orädd och tyckte det hela var mycket intressant och spännande.

Jag var inte rädd för ormar före besöket på Klong Khong ormsafari men nu är det frågan om. Framförallt när ormtjusaren i fråga glatt visar upp alla ormbett han har fått på händer och armar och som dessutom klargjorde var närmaste serumutrustade klinik ligger.
Huvudakten var den tre meter långa kungskobran som dessutom visade sig vara en riktig surtant (möjligtvis med konkurrens från min äkta hälft). Morra som en rotweiler kunde den också (ormen alltså). Ormtjusaren berättade stolt över att hon var dräktig och snart skulle lägga 20-40 ägg med små mini-kungskobror. När jag frågade vad han skulle göra med dem så var svaret självklart att han skulle släppa ut dem i djungeln bakom hans hus, de var nämligen för små för att ha i burarna (de slinker igenom maskorna i nätet). Detta kan väl närmast beskrivas som biologisk krigsföring i närområdet. Undrar vad hans grannar har för åskt om planerna…
Efter förevisningen av ormarna körde han en liten show med ett par av kobrorna och visade “the kiss of death” när han kysser ormarnas huvud.
[quicktime width=”720″ height=”576″]http://www.foung.com/wp-content/uploads/2012/02/Kissofdeath.mov[/quicktime]

Notera lådorna i bakgrunden där jag satt och tog det lugnt en stund. Det visade sig att de var fulla med kobror…

Det var en kul utflykt och definitivt något utanför vardagen!

På östfronten intet nytt. Vi badar och solar och det enda som egentligen avbrutit lugnet var den magsjuka som Tilda och Måns drog på sig (något som jag och Alma tyckte var förfärligt onödigt). Det räckte dock med en dags innevaro för att ta kål på bacillerna. Jag har även hunnit med ytterligare tre dyk (jag såg delfiner!) men nu blir det nog inte fler eftersom vi drar vidare till Phi Phi i övermorgon.
Annars så ligger man mest i skuggan eller bygger konstverk i sanden tillsammans med barnen.

Sängarna i hyddan är hårda som stenrösen och när jag vaknade imorse var jag rejält stel. Som tur är finns det gott om ställen där sådant kan fixas så jag och Måns gick och fick massage. Notera att ingen av oss fick (eller ville ha) den traditionella varianten av Thaimassage där knän och armbågar används frekvent utan en mildare variant som var välgörande på riktigt. Måns somnade nästan…

Imorgon blir det betydligt vildare aktiviteter för då åker jag och Måns på (en av Måns) hett efterlängtad orm-safari! Det är ett bra år för kungskobror i år tydligen… brrr….

Idag så åkte vi med speedboat (svenska: snabb båt men stooora motorer) till snorkelön Koh Rok. Måns var extremt laddad inför snorklingen och vi hade övat alla tecken man ger vid dykning när man ser något intressant; Haj visas med en rak hand över näsan, barracuda med tre fingrar som streck över underarmen, clownfisk med en rund näve framför näsan etc. Kort sagt: Eftersom han lärde sig simma häromdagen och dessutom nu bemästrade alla signaler som “riktiga” dykare ger var han redo! Alma var dock inte lika sugen på att hoppa ner i fisksoppan men tyckte det var mysigt att bada i allafall. För att spetsa till det så hade vi med oss bröd och bananer. Fiskar äter helt uppenbart bananer och det med grym aptit!Se bara på filmen!
[local /wp-content/uploads/2012/02/Bananfilmen.avi]
Man har dock inte bara utmärkt snorkning på ön utan man har även chans att se varaner, något som vi också gjorde i samband med lunchen. I min iver att få en åtminstone vettig bild på denna “Robinson-delikatess” så kom jag lite för nära vilket resulterade i en kort löptur med varanen lunkande efter. Detta tyckte Thailändarna var mycket roligt…

Efter den påtvingade löpturen så badade vi och solade vi vid den kritvita stranden (och spanade efter varaner).

Idag har vi spenderat förmiddagen med att åka på den närmast obligatoriska elefantsafarin (åtminstone för barnfamiljer i Thailand). Märkligt att något så enkelt kan vara så roligt för både stora och små. Extra spännande  när elefantskötaren hoppar av och ber undertecknad att “ta över spakarna”. Det var utan tvekan det största fordon jag rattat och helt klart det hårigaste. Elefantens sträva borst var underkuren för mina mosquito-angripna vader. Jag inser såklart hur jäkla turistigt det låter men det var faktiskt superkul och något jag verkligen rekommenderar.

Efter ca en timmas skumpande genom halvgles djungel och gummiplantager så var det slut på åkturen och dags för matning. För 100 Bath (ca 25 kr) fick man köpa en för människor välfylld men för elefanter hopplöst futtig fruktkorg som ungar och fruar kunde mata djuren med, filmat bevis nedan..
[local /wp-content/uploads/2012/02/Movie.wmv]
Efter matning och åktur blev vi “bjudna” på vatten och färsk frukt som Alma satte i sig som en hungrig vithaj innan det var dags att åka tillbaka till hotellet igen. En bra dag helt enkelt!