Efter en ganska händelselös resa från Phi Phi kom vi så tillbaka till “civilisationen” på Phuket. Kamala som ligger strax norr om det allmänt stökiga Patong är extremt lugnt och de svenska barnfamiljerna är frekvent förekommande. Prismässigt så är det en smärre chock. En liten flaska vatten kostar i hotellets bar 60 Bath vilket är mer än tre gånger vad samma flaska kostar på tex Koh Lanta. Nåja, det finns alternativ till att handla på hotellet även om man har blivit snål som en Åstorpsbonde…
Bungalowen som vi tillbringar två nätter i ligger inbäddad i grönska och står på pålar.
Vi är väl skyddade mot eventuella överraskande flodvågor genom följande stolpe som står direkt utanför knuten. Man får intrycket att man skulle dött av skräck när larmet drar igång snarare än av drunkning om en naturkatastrof skulle inträffa…
Vi struntar i stranden denna gång. Beachen är fullkomligt belamrad med solstolar och försäljare och vi orkar helt enkelt inte. Man blir lite mätt på Thailand efter ett tag och Kamala innehåller gott om försäljare som ropar på svenska och som vill skaka hand. Näst intill vartannat hus inhyser en skräddare som säljer fula fyrkantiga kostymer och de övriga lokalerna erbjuder “best Thaimassage in Phuket”. Man skulle utan problem kunna få massage varje dag, året runt utan att behöva besöka samma ställe två gånger och då är Kamala en rätt liten ort… Turismen sätter sina spår, helt klart.
Så, till ungarnas stora glädje lägger vi därför den mesta tiden vid hotellets pool som är spatiös minst sagt.
Måns simmar numera helt obehindrat och behöver minimalt med “badvaktande” från föräldrarna. Alma hänger med bra med sina simpuffar och är helt orädd. Båda ligger timvis i vattnet tills de är alldeles skrumpna i skinnet…
