Koh Phi Phi

Igår kom vi fram till Phi Phi öarna. Resan från Koh Lanta gick bra även om lastbilen som hämtade oss på hotellet var extremt sen. Därför körde han som en dåre med 12 personer på flaket, hade enormt mycket packning och dessutom en rullstol! Men vi hann och hade minst 25 sekunder till godo!
På båten blev Alma sjösjuk men som tur hade vi med oss sandleksakerna så hon fick kräkas i hinken. Hon kvicknade till ganska snabbt och är idag helt återställd.

Resorten som vi nu bor på; Paradise Pearl Bungalows är lyxig (och dyr!) med stora hus och högt i tak. Tyvärr är det ganska lyhört och vi har dessutom ett bygge precis utanför knuten. Vi lider dock inte mycket av detta eftersom vi som de flesta andra barnfamiljer är uppe med tuppen. Om andra lider av våra tidiga vanor är dock en annan fråga…

Klientelet på Phi Phi är ganska ungt och partysuget (och franskt!) varför vi är i stort sett helt ensamma vid frukosten kl 08:00.Super!
Vi bor vid en ganska liten (ca 500m lång) strand som heter Long Beach med krämig korallsand och en infernalisk trafik med tjocka turister och Longtails (rank lång båt med gräddvisp längst bak) i en enda sörja. Stranden är kantad av stenrev och det finns gott om snorkelplatser med bra “fisksoppa”.

Det enklaste sättet att ta sig till “vår beach” är med Longtail men det går också en liten stig genom djungeln som jag och Måns utforskade i eftermiddags.

Det tar ca 15minuter att i långsam takt gå genom djungeln till Phi Phi Town som innehåller allt man kan önska sig av restauranger, Billabongbutiker och bananapancakestånd. Dvs, samma saker som finns i tex Phuket eller vilken annan turistort som helst. Till Phi Phis fördel kan man dock säga att dess vindlande gränder är riktigt mysiga och priserna är, trots mängden turister inte helt orimliga.
Nu forsätter vi att slappa till måndag då vi tar färjan till Phuket för ett kort stopp innan shoppingen i Kuala Lumpur tar vid.