Lite snålt med uppdateringar men, tja, det händer kanske inte så mycket.
Men nu har det hänt lite saker. Vi har hämtat hem nya fartyget Cornelia. En Hanse 320, 32 fot eller 9,63m lång, 3,30m bred och med 1,90m djupgående.
Vi seglade på Kristihimmelfärdsdagen från Hunnebostrand.
Första steget blev att gå igenom Sotekanalen.
Barnen verkade tycka det var rätt kul.
Det finns en liten svängbro i mitten där man kan leka kapten och begära broöppning på VHF kanal 6 (även kolla att VHFen funkar) eller så gör man som de flesta, visar sig i kanalen så öppnar brovakten.
Därefter följde fyra timmar ganska odramatisk transport för motor (ingen vind, seglen var uppe under en halvtimme, max!).
Ungarna turades om att styra.
Därefter siktades Gullholmen samtidigt som åskmolnen började samla ihop sig.
Därför åkte sittbrunnstältet på direkt vid ankomst.
Det är också sjukt viktigt att koppla in landströmmen så att alla mobiler kan laddas… Väl under kvällen och natten åskade det närmast på ett tropiskt maner med blixt och knall tätt, tätt intill. Självfallet hade vi parkerat båten vid en mycket större båt så att vår lilla mast alltid förlorade i blixtarnas kamp.
Vi hade också turen att träffa lite kompisar på Gullholmen, trevligt.
Under fredagen var det dags för nästa tur, ca 20NM från Gullholmen till Dyrön. Denna dag bjöd på varierat väder (dock ingen vind idag heller) med mulet, hotande regn samt rena sommartemperaturerna. Det var mer klädbyten än under mello…
När man tyckte det var för tråkigt att styra eller sitta och käka kakor i sittbrunnen så spelade ungarna kort i ruffen.
Innan vi passerade in i Kyrkesund så stannade vi i Ängeviken och brassade på käk och käkade glass.
Kyrkesund bjöd på fin-fin bohusläns-porr med små röda fiskarbodar och jätteschabrak till hus som kostar mer än vad en vanlig människa tjänar under en livstid. Allt passeras såklart på armlängs avstånd.
När vi började närma oss Dyrön började det mörkna betänkligt igen och ute på öppet vatten såg vi en hel del blixtar slå ner på öarna runt omkring oss. Endast Åstol verkade klara sig, Peter Harryson är ju som bekant bara 170 cm lång.
Väl på plats i hamnen så började det återigen regna men det hindrade ju inte ungarna från att inkräva den glass som hade utlovats under resan. Så självklart blev det glass på “Linas brygga” i hällregn.
Efter hand så lättade regnet och föräldrarna kunde ta en promenad runt ön som erbjuder rätt så spektakulära vyer över skärgården, tex Åstol nedan.
Väl tillbaka så ville ungarna bada, och självfallet så skall man bada! Även om det då var 11 grader i vattnet vilket visade sig vara rätt smärtsamt. Till protokollet kan föras att Måns och Alma doppade sig (Alma flertalet gånger, ingen är förvånad) medan Meja skyllde på “äckligt sjögräs”.
På lördags morgon (2021-04-15) avreste vi från Dyrön i ösregn och rakt ostlig vind 8m/s, den vind som södra hamnen är känslig för. Detta tydliggjordes under natten som bjöd på en rätt skumpig sömn.
De 25NM till Näsets hamn avlöpte i oavbrutet regn där föräldrarna turades om att styra (fortfarande för motor, vinden rakt i näsan hela vägen) medan den andre tinade/torkade upp i ruffen. En Eberspächer-värmare är grymt bra att ha, 22grader och kruttort i båten samtidigt som det var 8grader och spöregn för den stackars saten som stod vid rodret.
Ankomsten till Näsets hamn anlöpte utan större messyrer mer än att vi hade glömt bort vilken båtplats vi hade, så vi fick öva tillgörning en extra gång… Dock, vår resa att bli “båtfolk” på riktigt är definitivt startad.
Finns det någon som inte tror att den här galanta damen inte är en seglare?!