Washington DC

När vi körde in mot Washington DC så möttes vi av ett klientel som vi inte mött tidigare; De zombieaktiga uteliggarna som tigger pengar vid vägkanten/rödljus alt vill tvätta vindrutan för någon dollar. Vi kände direkt att Washington inte var så skenbart tryggt och säkert som New York var samt att hela klumpen av förort kändes något mer “ruff”. Dock, skall det sägas att frun hade bokat ett bra hotell i centrala Washington, Pennsylvania Ave 2200 (Trupan bor på 1600) och även om det låg uteliggare i parken nedanför hotellet så kändes det inte särskilt otryggt.
Vi inledde söndagen med en kort löptur till vita huset.

Det var varmt, därav den något fåraktiga minen.
Efter att ha utfodrat ungarna samt låtit dem leka av sig i hotellets pool begav vi oss ner på stan. Det första som man kan konstatera är att vita huset är extremt mycket mindre i verkligheten än vad som syns på bild. Det andra är att stan är märkligt kompakt. Det går liksom att gå överallt, om man med överallt menar redan nämnda hus, Kapitolium, Washingtonmonmumentet etc.

Det var dock varmt varför väl valda delar av familjen inte uppskattade promenaden.

Fast det är ju då man går och köper glass, även om den kostar $3 stycket.
Allt handlar väl lite också om hur roligt man gör sig…

Det kändes kanske inte som att just den bilden aldrig tagits tidigare.
Efter att ha knallat runt i Washington några timmar i 34 graders värme var det skönt att hoppa in i bilen igen och dra på AC’n på fullt. Nästa anhalt var att bota Mejas rädsla för kyrkogårdar och var då ett bättre ställe att göra det på än världens största; Arlington Cemetery!

En otroligt stor och mäktig plats, dock så är det frågan om Meja blev botad…