Efter att ha spenderat två dagar i det relativt sett stökiga Phuket var det dags att ge sig av mot Koh Lanta. Vi har på denna resa valt att inte trixa med taxis och tuk-tuk så transporterna går i minibuss med barnstolar till samtliga barn. Tryggt och säkert till en merkostnad av säkert 40SEK, det kan det vara värt även om den vanliga Thai-snålheten börjar smyga sig på: “Va? Skall du ha 50 Bath (10 SEK) för en resa in till stan! Aldrig i livet att du får mer än 40 (8 SEK)!” Det är märkligt vad man väljer att spendera sin tid på (man har antagligen för mycket).
Nåväl, vi anlände trygga och säkra i vår banstolsinredda minibuss till Phuket färjeterminal Rassada Pier där vi skuttade ombord på färjan. Efter ca två timmar mellanlandade vi på Phi-Phi islands.
… där de som skulle till Koh Lanta fick byta färja (svenska barnfamiljer och locals, de flesta muslimer då Koh Lanta är muslimskt) och de som skulle till Phi-Phi fick knalla igenom den lokala tullen (partysugna ungdomar med trekants-bikinis och mycket tatueringar) för att betala den obligatoriska miljöskatten som samtliga som anländer till öarna måste betala.
Det är gôtt att åka färja, ungarna kan springa runt och leka istället för att sitta fastspända i en bil. Meja knallade runt och charmade lokalbefolkningen medan de stora barnen ägnade sig åt pysselböcker och Nintendo.

Ombord käkar man också den dagliga glassen.

Väl på plats har vi nu inkvarterat oss i vårt hus. Vi har tre sovrum och en stor veranda, riktigt lyxigt jämfört hur vi brukar bo. På verandan tar man med fördel en drink efter en hård och tuff dag bestående av sol och bad.

Vi hade rätt långt gångna planer på att laga mat hemma för att ungarna skall få sin rekommenderade dos av stuvade makaroner och köttbullar.

Så vi gjorde en räd på den lokala matbutiken; LantaMart där vi hittade pasta, mjöl och mjölk men inget som ens med “Kock-Niklas-fantasi” skulle kunna bli köttbullar. Däremot så fanns det gott om hela bläckfiskar, musslor och saker som jag inte ens vet vad det är i frysdiskarna. Så, vi får hålla till godo med maten på de uppskattningsvis 50 restaurangerna och någon enstaka dag servera pasta med burk-köttfärssås.
I morse har vi firat Måns på hans 8-års dag och när detta skrivs så inviger han sina födelsedags-sim-fenor. Jag skall strax ge mig ut i värmen för att leta reda på en födelsedagstårta men mer om det i ett senare inlägg.

Efter en ganska kort och händelsefattig resa ankom vi så till Phuket där vi skall spendera de närmaste två dagarna. Vädret är halvmulet och temperaturen behaglig så vi slipper bli totalt kokta vilket alltid är trevligt så här i början på resan.
Efter att ha blivit installerade i vårt luxuösa hotellrum, komplett med två extrasängar och en spjälsäng skuttade (nåja, lite seg var man allt) vi ner till Kata beach. Det var definitivt ett kärt återseende till chipsvattnet!

För min egen del så känns det som en bra bonus att det verkar vara någon form av försäsong då mängden ryssar i minitanga och guldlänkar var relativt hanterbar.

Nu skall vi slöa tills på måndag då färjan tar oss till huset på Koh Lanta.

Vi laddar som bäst inför vår tredje Thailandsresa med barn. Ungarna är laddade som kanonerna på Navarone och jag och Tilda funderar på varför vi inte packar, borde vi inte det?
Vi förväntar oss även denna gång få vår beskärda del av fina stränder, tex Koh Rok som nedan.

 
 
Fina klippor som de vid Koh Bida utanför Koh Lanta, komplett med dykning, revhajar och delfiner!
Strandvana barn, som inser att klänning/shorts är de enda kläderna man behöver ha….
 
 
Samt en allmänt glad och trivsam familj (denna gång kompletterad med ytterligare en medlem)!
Thailand, vi ses, om bara fem dagar! Vi längtar efter dig!

Den 18de fyller Måns som bekant 8 år och firandet började idag med kalas på Laserdome. Konceptet går ut på att ungarna får laserpistoler (inte riktiga) och får vilt skjutandes springa runt på en nedsläckt och rökfylld bana i 40minuter. Allt ackompanjerat av dånande technomusik. För er som inte vet vad technomusik är för något så låter det som att köra lite för snabbt över tusen tätt placerade fartgupp i en lite för rostig Suzuki Swift. Under tiden får föräldrarna vänta utanför med en smartphone i ena näven och en kopp kaffe i andra. Puh!
Bara fem dagar kvar nu…

Så var det dags för årets skönsång. I år så uteblir gnället om att man inte ser någonting för denna gång så körde tvåorna en egen lusseuppvisning istället för typ… “helaskolanmedallasläktningarisjunedstigandeled” närvarande.
Det var väldigt mysigt, Meja spanade in en gran:

…och efter denna händelse var det så dags för själva huvudakten med lucior, stjärngossar, tomtar, pepparkaksgubbar och paket (sic!)!
Som sagt, i år så såg vi faktiskt Måns riktigt bra!

Bara sex dagar kvar…

Vi har några veckor av hostande och kraxande bakom oss nu. Framförallt Meja har varvat feber och hosta med skapligt friska perioder. Såklart innebär detta också en hel del röj på nätterna. Röda ögon i familjen nu men det är bara en vecka kvar till avfärd…

En intensiv helg är till ända och det numera traditionsenliga Halloween-firandet är avklarat.
Vi körde som vanligt “all-in”, börjar med en superläskiga “kräkspumpan”:

Ytterligare en läskig aspekt av kräkset är att de ger märken på betongen om man låter den stanna ute för länge (den skall vara ute ungefär så länge så att den faller ihop, eller till advent vilket som nu inträffar först).

Ungarna hade klätt ut sig till “Batman”, “Häxa” och “Lieman” samt den kanske läskigaste av alla: “Pippi med  dödsskriket”! Den sistnämnda ser snäll ut men kan skrika så att klockorna stannar samt att hon av Alma blivit utnämnd till den “Klättrigaste apan i hela världen” vilket betyder att hon kan klättra upp på i stort sett alla möbler som ett normalt hem innehåller.
Ungarna fick senare på kvällen gå runt bland grannarna och skrämmas i hällregnet. Tyvärr så var vi lite tidigt ute (Halloween inträffar formellt den 31/10) så resultatet i hinkarna var skralt; Riskakor och mandariner ger inga muntra barn.

Bland de vuxna så var häxorna överrepresenterade (ingen tvetydighet avsedd) med uppbackning från en “Gothare/The Crow/Svartrockare” som man för övrigt ser i Nordstan året runt, inte bara till Halloween.

Jag och Matilda klädde ut oss till det som vi tycker är det läskigaste som finns: Tvillingflickorna från filmen The Shining. “Come and play with us Danny!”

Come and play with us små barn!

Ungarna fattade såklart ingenting medan de vuxna tyckte det var klart obehagligt och möjligen drog upp lite väl mycket läskiga minnen från mörka VHS-kvällar i slutet av åttio-talet. Jag för min del var mörkrädd i veckor efter visningen på Mattias 26″ TV…
Sammanfattningsvis så var det en trevlig kväll och vi kommer låta ungarna gå ut på en ny jakt på godis på torsdag. Det är dock extremt tveksamt om jag drar på mig min dräkt igen…

Sagornas prinsessor firades i dagarna tre och så även Alma. Även om femårsdagen formellt inträffar på tisdag så genomfördes första kalaset idag. Vi gästades av fem flickor i vackra klänningar som artigt (nåja) kalasade på korv med bröd och fransk chokladtårta.

Dagen till ära så hade Alma nya kläder som förevisades tillsammans med “Bästa Storebrorsan Måns”. Denna syskonkärlek som kan vara så vacker att ögonen tåras stundtals och så hopplöst irriterande att … ja ögonen tåras, fast av helt andra anledningar. Oftast skall det dock sägas präglas deras relation av lek och skoj på bådas villkor. 

Idag var jag och storbarnen ute i skogen, som vanligt varannan lördag. Måns drar iväg med sitt Strövargäng och jag och Alma går med Mullegruppen. Idag tittade vi på hur löven ändrat färg, vilket de iofs inte hunnit göra så mycket än. Vi har njutit av några härliga varma hösteftermiddagar denna veckan! Hur som helst så hade lönnarna tappat några färgglada löv så vi kunde knåpa ihop lövkronor! Vi gjorde även rönnbärshalsband. Alma blev sur efter att ha stuckit sig på nålen så det var mest jag som pysslade, men visst blev lövkronan fin?!

Idag var vi till ögondoktorn som konstaterade att Alma också är astigmatiker, precis som Måns. Vi hittade ett par tuffa bågar hos familjens optiker och Alma är supernöjd!